Nu är det ganska precis två veckor sedan sen jag uppdaterade. Två veckor har gått snabbt men det har hänt så mycket sen dess att jag skulle kunna skriva en hel bok!!
Lördagen 27/2 klockan tolv mitt på dan gick flyttlasset från blackan till jakan. Tack vare en uppsjö UNDERBARA vänner så gick flytten fantastiskt snabbt!! Vi fick åka två gånger med lastbilen (jo tack, mycke skit rymdes på våra 52 kvadrat) och ändå var jag hemma hos mamma och hämtade hundarna (som hon haft under flytten) klockan fem.
Söndagen 28/2 gick åt till att packa upp flyttkartonger. Mamma och Klas föräldrar kom hit, och faktiskt fick vi 15 kartonger upp-packade, bland annat allt glas och porslin i köket som ju är så jobbigt och bökigt att packa upp.
Måndagen 1/3 satte vi så igång med renoveringen av lägenheten. Vi kände väl lite av “vad har vi gett oss in på”. Inte bara att det var mycket att göra, men även den tidsplan som vi bestämt med mäklare, flyttstädare mm. Men faktiskt! Fredagen 5/3 var vi klara!! Och dessutom vid lunchtid!! Helt fantastiskt!!
Söndagen den 7, dvs i söndags, var en mycket mörk dag i mitt liv. Efter år av alla tänkbara försök till lösningar så var vi tvungna att lämna igen Gizmo till hans uppfödare. Utan att gå in på allt för långrandiga detaljer så är det helt enkelt så att Klas höga blodtryck satte ribban för hur mycket han klarade av. Gizmo är enormt mammig, och så fort som jag lämnade rummet för att gå på toa, gå ut med Enzo, åka till jobbet och Klas var hemma så satte Gizmo igång och pipa och skälla. Detta stressade Klas något enormt, vilket i sin tur ledde till att han stressade upp Gizmo när han blev irriterad. Ond spiral, bollen var i rullning, och nedförsbacken fick bara större och större lutning. Till slut gick det inte längre. Hemskt tragiskt. Mina hundar är som mina barn, och efter snart 5 år så var det fruktansvärt tungt att lämna ifrån mig min ängel.

Gizmo <3
Den här veckan har med andra ord varit väldigt väldigt jobbig. Jag sov ingenting första nätterna utan grät mig själv till sömns. Sen tisdagen känns det som att alla energi har gått åt till att INTE känna efter hur mycket jag saknar honom. Tror faktiskt att jag skulle gå sönder om jag gjorde det… I går fick jag lite hjälp på traven. Har blivit smittad av den värsta förkylning jag någonsin varit med om, och jag har så mycket snor i huvet att jag inte kan tänka alls!
Idag hände i alla fall någonting mycket spännande! Vår lägenhet kom ut på nätet!! Klicka på länken för att se hur det blev. Vi är SÅÅ nöjda!
http://www.hemnet.se/beskrivning/617453?r=3
Jag ska lägga ut bilder på huset, men just nu gick all energi åt att skriva det här inlägget. Maybe later!
Ha en underbar helg alla älskade vänner!